Test av brandvarnare!

I dag tänkte jag att jag skulle fixa lite gott käk till middag.

Grillad kycklingfilé med potatisgratäng och en fräsch sallad... mmm!

Potatisgratängen blir dock allt som oftast i detta barnhus numera halv/helfabrikat i påse.

Bara å klämma ut i en snitsig form och tjoffa in i ugnen på 200gr. Tjipp tjopp så är det klart, jäkla smidigt!

Jag började förbereda middan i god tid för att allt skulle vara klart lagom till frugan kom hem från jobbet.

Satte ugnen på 200gr, fixade salladen och gjorde i ordning grillen och de välmarinerade kycklingfiléerna.

Skönt med full koll på läget.

Ungarna busade ute på gården med Alex som just kommit hem och jag tyckte att jag lite tid över för att läsa nyheterna på datorn innan det var dags att sätta in gratängen i ugnen.

Hmmm, *sniff sniff* luktar det inte lite konstigt ?

Äääh, det är väl bara Obbola (pappersfabrik ett par mil bort) som luktar som vanligt.

Nää, det är verkligen något som luktar knepigt i huset!

Bäst att kolla ugnen....

Å jisses, massor av rök vällde ut från ugnen i köket och spred sig sakta ut i resten av huset.

WEEEEEEE!!!!

Japp, brandvarnaren funkar, kan va bra och veta!

Kaos? jodå!!

Någon hade glömt eller gömt något under den där aluminiumfolien som låg på ugnsbotten för att ironiskt nog förhindra att saker ska brännas fast... kan ha varit en plastpåse eller en plastleksak kanske?

Lukta fan gjorde det i allafall och ett h-vete att få ugnen ren fick jag.

Jag som trodde att jag hade koll på läget... jag trodde fel.

Det tog mig en halvtimme att få ugnen ren igen och alla fönster fick öppnas på vid gavel för att vädra ut all plaströk.

Om frun i huset läser detta så var det meningen att allt skulle vara klart och middan stå på bordet när du kom hem.... och hade inte ugnen varit försåtsminerad av någon okänd mystisk plastbomb så hade jag faktiskt lyckats!