söndag 5 april 2009

Kojor!

Hallå!

I helgen har barnen byggt koja här i huset. Åtminstone så hjälpte de till med byggnationen en del.
Tänk att det där med koja alltid har varit poppis bland de små.
Själv så minns jag flera kojor som passerat revy under årens lopp.
Bland annat en stor snögrotta som jag med hjälp av pappa byggde i en gigantisk snöhög som han skottat ihop med traktorn.
I snögrottan hade jag snöbritsar att sitta på och ficklampa samt en batteriradio.
Radion hade jag tagit ut till grotttan fast jag inte fick.
Mamma & pappa tyckte inte att snögrottan inte var den allra bästa miljön för radion. Men, jag ville ju så hemskt gärna sitta i den mysiga grottan och lyssna på musik, läsa favoritnumret av Kalle-Anka i skenet av ficklampan. Så jag bestämde mig för att i smyg ta med radion ändå, fast jag inte fick.
Jag ska ju vara väldigt försiktig med den, så de märker säkert inte att jag tagit med den ut en liten stund!
Jag hade legat på britsen och läst några sidor i favoritserietidningen när jag hör röster utanför grottan.
Oj! Jag tror att jag vet vilka som är där utanför. Det är Dum-Tony och Roger!
Jag släcker lampan, knäpper fort av radion och kryper längst in i grottan. Hoppas att de inte hört mig…
Tyvärr, de hade såklart hört musiken och strax stod de framför mig i grottans dunkel.
Jag vågar inte säga något och jag kan inte springa ifrån dem, jag är fast i grottan med två farliga busar!
Tony ser radion och frågar vems det är?
Min, svarar jag kort…
Nej, nu är det min! sa Tony.
Rädd för vad mamma och pappa ska säga om radion är försvunnen så inser jag att jag måste ta tillbaka den.
Jag väntar en liten stund och medan Tony pillar på radion tar jag sats och hoppar på honom.
Tyvärr så är det ju inte bara Tony som jag måste övermanna, Roger är ju också i grottan.
Roger är kanske nalta etter sig men han är stor, han är jättestor!
Han tar tag i mig, drar mig ifrån Tony och sätter ned mig på en av britsarna. Nu är Tony arg, jättearg!
Han tar radion och slår den i britsen som jag sitter på. Radion går i sär, det ramlar ut små saker ur den. Den är trasig!
Tony och Roger förstår nog med ens att de gjort något mycket dumt och lämnar grottan i hast men talar noga om för mig att jag aldrig får berätta för någon vem som haft sönder radion, för !

Jag vågar inte ta med den trasiga radion, rädd för att mamma och pappa skulle bli arga på mig.
Jag lämnar den i kojan och går med ledsna steg och en stor klump gråt i halsen hem.

Dagen efter när jag kommer in i köket så står den trasiga radion på köksbordet, någon måste ha saknat den och förstått att jag tagit med den till kojan olovandes.
Pappa är inte arg. Han vill bara veta vem som haft sönder den.
-Jag. Svarar jag med darrande röst.
Nej! Säger pappa, han förstår ju såklart att jag aldrig skulle ha sönder radion, även om jag tyckte om att skruva och pilla på saker.

Men nu när pappa inte var arg så bestämmer jag mig för att säga sanningen och jag vet faktiskt inte om pappa gick över och talade med Tony & Roger, som bodde i grannhusen, eller om han lät bli.
Men, både Tony och Roger var fromma som lamm den närmsta tiden så nog har jag mina aningar.

En annan koja som jag har minne ifrån var egentligen en kartong som det hade varit en tv i.
Vi hade köpt en alldeles ny tv med text-tv!
Jag hade vänt kartongen upp & ned, klippt upp ett kikhål och ett hål som jag kunde sticka ut fjärrkontrollen igenom.
Jag minns hur jag satt där i kartongen och i timmar satt och läste på text-tv´n. Sidan 500 var favoriten med historier, knep & knåp och fram för allt Bingo!
Bingo på text-tv var helt fantastiskt. Lite trist att spela ensam dock….
Tyvärr så tyckte nog inte mamma och pappa att det var så trivsamt med en jättekartong ståendes framför tv´n i ”finrummet”, så en dag när jag kom hem från skolan var den borta.
När jag gjorde den kojan så var jag nog egentligen överårig, vad gäller kojbyggeri.
Så jag blev nog inte så ledsen över att den försvann.

Man undrar ju, om jag egentligen kom ihåg kojorna eller om jag kommer ihåg dem på grund av vad som hände runt omkring dem?
Tja, vem vet…. Kojor har alltid fascinerat i alla fall!




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar