Kikade runt på nätet efter något lämpligt recept på småkakor, hittade massor. Det ena godare än det andra. Tittade på allt från vaniljhorn "Kakor som smälter i munnen och överraskar med smaken av valnötter" och heta hallongrottor "Den klassiska hallongrottan fast uppiffad med rödvin och svartpeppar" till olika former av smarriga chokladkakor.
Ska jag vara helt ärlig så tog det en stund innan jag på fullt allvar insåg att det inte fanns en chans i världen att jag skulle fixa att slänga ihop några sådana kakor. Det fick bli det kulinariska alternativet Kolakakor, det sägs ju vara skitlätt! ´
Å det var verkligen lätt, äntligen något som inte går käpprätt åt skogs för mig. Himla gött att få visa sina barn att man duger till annat än att laga bilen och sånt. Nu blir det nog bak varje vecka... I`m the cookieking!
Nåja, jag vet inte om de blev så fina men de går att äta i alla fall.
Jag hade ju tänkt att ikväll plita ned en liten fortsättning på den sanna historien om dagen jag fick sitta i skamvrån för första gången. Men jag tror faktiskt att jag skiter i det.
Den dagen kommer jag alltid att komma ihåg, rätt hemsk dag faktiskt. Nästan lika hemsk som när DumTony fällde mig utför järntrappan från matsalen.
Lille Tomas 8år studsade med blodiga knän och full av adrenalin upp och klippte till med en rak höger, DumTony stöp som en fura.
Hur gick det sedan? Jo, naturligtvis såg ju fröken hur jag slog till DumTony. Tomas fick gå till rektorn och ha ett långt allvarligt samtal och sedan raka vägen till klassrummet där stolen i hörnet väntade, igen.
Tänk att det inte är så fasligt länge sedan skamvrån avskaffades, detta utspelade sig 1978 i en skola här i Umeå.
Nog går utvecklingen framåt ändå och tur är väl det!
Hade nog ingen lysande framtid på den skolan, var nog tur att vi flyttade lagom till att jag skulle börja trean. Tack mamma och pappa för det!
Föresten r.i.p gamla fröken.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar